1Juda synd är skrivenmed järnstift,med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavlaoch på deras altares horn. 2Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aserorvid gröna träd och på höga kullar. 3Du mitt berg på fältet,dina ägodelar och alla dina skatterskall jag lämna till plundringliksom dina offerhöjder,på grund av synd i hela ditt land. 4Det är ditt eget felatt du måste avstå ifrån det arvsom jag har givit dig.Jag skall låta dig tjäna dina fienderi ett land som du inte känner.Ty ni har tänt min vredes eld,och för evigt skall den brinna. 5Så säger Herren:Förbannad är den man som förtröstar på människoroch söker sin styrka i det som är köttoch vars hjärta vänder sig bort från Herren. 6Han är som en torr buske på hedenoch får inte se något gott komma.Han måste bo på förbrända platser i öknen,i ett land med salthedar där ingen vistas. 7Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,den som har Herren till sin förtröstan. 8Han är som ett träd planterat vid vattenoch som sträcker ut sina rötter till bäcken.Det fruktar inte om hetta kommer,dess löv är alltid gröna.Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,och det upphör aldrig att bära frukt. 9Bedrägligare än allt annat är hjärtat,det är obotligt sjukt.Vem kan förstå det? 10Jag, Herren, utforskar hjärtatoch prövar njurarnaför att ge åt var och en efter hans vägar,efter hans gärningars frukt. 11Lik en rapphöna, som ruvar på äggsom hon inte själv har lagt,är den som oärligt samlar rikedom.När halva livet har gått måste han lämna den,och vid livets slut skall han hållas för en dåre. 12En härlighetens tron, en urgammal höjdär vår helgedoms plats. 13Herren är Israels hopp.Alla som överger dig kommer på skam.De som avfaller från migliknar en skrift i sanden.De har övergivit Herren,källan med det levande vattnet. 14Hela mig, Herre, så blir jag helad.Fräls mig, så blir jag frälst.Ty du är min lovsång. 15Se, de säger till mig:"Vad blir det av Herrens ord?Låt det inträffa!" 16Jag har inte dragit mig undanfrån att vara en herde som följer dig,och fördärvets dag har jag inte längtat efter.Du vet själv att det som kom över mina läpparsades inför ditt ansikte. 17Bli inte till skräck för mig!Du är ju min tillflykt på den onda dagen. 18Låt mina förföljare stå där med skam,men låt inte mig komma på skam.Låt dem bli förskräckta,men låt inte mig bli förskräckt.Låt den onda dagen komma över democh krossa dem med dubbel förödelse. 19Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar, 20och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar. 21Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. 22För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning. 24Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, 25då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid. 26Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus. 27Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.