1Sedan Nebukadressar, kungen i Babel, hade fört bort Jekonja, Jojakims son, kungen i Juda, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar, hantverkarna och smederna och låtit dem komma till Babel, visade mig Herren i en syn två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel. 2I den ena korgen fanns mycket goda fikon, sådana fikon som mognat först. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att man inte kunde äta dem. 3Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Fikon, och de goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att man inte kan äta dem." 4Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5"Så säger Herren, Israels Gud: Liksom man ser på dessa goda fikon, skall jag med välvilja se på de bortförda av Juda, vilka jag från denna plats har sänt bort till kaldeernas land. 6Jag skall nådigt vaka över dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem och inte slå ner dem, jag skall plantera dem och inte rycka upp dem. 7Och jag skall ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Ty de skall vända om till mig av hela sitt hjärta. 8Men så som man gör med dåliga fikon, som är så dåliga att man inte kan äta dem, på samma sätt, säger Herren, skall jag göra med Sidkia, Juda kung, och med hans furstar och med återstoden i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. 9På alla orter dit jag fördriver dem, skall jag utlämna dem till skräck och till olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse. 10Jag skall sända svärd, hungersnöd och pest ibland dem, till dess att de blir utrotade ur det land som jag har givit åt dem och deras fäder."