1I början av Jojakims, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord från Herren. Han sade: 2"Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Tag inte bort något från dem. 3Kanske skall de då höra och vända om var och en från sin onda väg. Då skall jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar. 4Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte vill lyssna till mig och vandra efter den lag som jag har förelagt er 5och höra vad mina tjänare profeterna talar - dem som jag sänder er, ja, som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat - 6då skall jag göra med detta hus som jag gjorde med Silo. Och denna stad skall jag göra till en förbannelse för alla jordens folk." 7Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus. 8När Jeremia hade slutat att tala allt vad Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: "Du måste dö. 9Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det skall gå för detta hus som det gick för Silo, och denna stad skall läggas öde så att ingen mer bor i den?" Och allt folket gaddade sig samman mot Jeremia i Herrens hus. 10När Juda furstar hörde detta, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port. 11Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: "Den här mannen förtjänar att dö. Ni har ju med egna öron hört hur han profeterat mot denna stad." 12Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: " Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. 13Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herrens, er Guds, röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er. 14Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta." 16Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte att dö, för i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss." 17Några av de äldste i landet stod då upp och sade till folkets hela församling: 18"Mika från Moreset profeterade i Hiskias, Juda kungs, tid och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot:Sion skall bli upplöjt till en åker,Jerusalem skall bli till en stenhopoch tempelberget en skogbevuxen höjd. 19Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?" 20Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Semajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort. 21När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten. 22Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. 23De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen. 24Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.