1Han sade vidare:Om en man skiljer sigfrån sin hustruoch hon går ifrån honomoch blir en annan mans hustru,får han då komma tillbaka till henne?Skulle inte då det landet bli orenat?Du har bedrivit otukt med många älskareoch du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren. 2Lyft blicken mot de kala höjderna och se:Var har du inte låtit skända dig?Vid vägarna satt du och väntade på demsom en arab i öknen.Du orenade landet genom din otukt och din ondska. 3Därför hölls regnskurarna tillbakaoch inget vårregn föll.Men du hade en äktenskapsbryterskas pannaoch ville inte skämmas. 4Ändå har du nyss ropat till mig:"Min fader! Min ungdoms vän är du!" 5"Kan han då vara vred för evigtoch hålla fast vid sin vrede för alltid?"Så talade du och gjorde allt ont du kunde. 6I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt. 7Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det. 8Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt. 9Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren. 11Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda. 12Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt. 13Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren. 14Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt. 16När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny. 17På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel. 19Jag sade:"Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen,och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig,den allra härligaste arvedel bland folken."Och jag sade: "Då skall ni kalla mig faderoch inte mer vända er bort från mig." 20Men som när en hustru är otrogen mot sin man,så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig,säger Herren. 21Därför hörs rop på de kala höjderna,gråt och böner från Israels barn,ty de har gått på villovägaroch glömt Herren, sin Gud. 22Vänd om, ni avfälliga barn!Jag skall bota er från er otrohet.Se, vi kommer till dig,ty du är Herren, vår Gud. 23Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna,vårt larm på bergen.Sannerligen, hos Herren, vår Gud,finns frälsning för Israel. 24Men allt ifrån vår ungdomhar skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete,deras får och nötboskap,deras söner och döttrar. 25Låt oss nu ligga här i vår skam,och låt vanära täcka oss.För vi har syndat mot Herren, vår Gud,vi och våra fäder,från vår ungdom ända till denna dag.Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.