1Om du vill vända tillbaka,Israel, säger Herren,vänd då om till mig.Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsynskall du slippa irra omkring som flykting. 2Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet:"Så sant Herren lever",och då skall hednafolken välsigna sig i honomoch ha sin berömmelse i honom. 3Så säger Herrentill Juda män och till Jerusalem:Bryt er ny mark!Så inte bland törnen. 4Omskär er för Herren,avlägsna ert hjärtas förhud,ni Juda män och ni Jerusalems invånare.Annars skall min vrede bryta fram som en eldför era onda gärningars skull,och den skall brinna så att ingen kan släcka den. 5Förkunna i Juda,kungör och ropa ut i Jerusalem,ja, blås i hornet i landet,ropa med hög röst och säg:"Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!" 6Res upp ett baner i riktning mot Sion,Sök skydd, stanna inte!Ty jag skall låta olyckan komma från norrmed stor förödelse. 7Ett lejon kommer fram ur sitt snår,en folkfördärvare bryter upp.Han går ut ur sin boningför att göra ditt land till en ödemark.Då läggs dina städer i ruiner,så att ingen kan bo där. 8Kläd er därför i säcktyg,klaga och jämra er,Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss. 9På den dagen, säger Herren,skall kungen och furstarna förlora modet,prästerna bli förfäradeoch profeterna vara bestörta. 10Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv! 11På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn. 12Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem! 13Se, som ett moln stiger han upp,som en stormvind är hans vagnar.Snabbare än örnar är hans hästar.Ve oss, vi är förlorade! 14Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,så att du blir räddad!Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst? 15Från Dan hörs en röst ropa,från Efraims berg en som bådar olycka. 16Kungör för folken, tala om för Jerusalem:En belägringshär kommer från fjärran landoch höjer sitt rop mot Juda städer. 17Som väktare kring ett åkerfältomringar de henne,ty mot mig har hon varit upprorisk,säger Herren. 18Din vandel och dina gärningarvållar dig detta.Din ondska gör att det blir så bittert,att plågan träffar dig ända in i hjärtat. 19O, mitt inre, mitt inre!Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan inte tiga,ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop. 20Förödelse på förödelse ropas ut,hela landet läggs öde.Plötsligt blir mina tält förstörda,på ett ögonblick mina tältdukar. 21Hur länge skall jag se stridsbaneretoch höra ljud av horn? 22Mitt folk är dåraktigt,mig känner de inte.De är oförnuftiga barn och förstår ingenting.De är visa när det gäller att göra ont,men de förstår inte att göra gott. 23Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom,upp mot himlen och där fanns inget ljus. 24Jag såg på bergen, och se, de bävadeoch alla höjder vacklade. 25Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människaoch alla himlens fåglar hade flytt. 26Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken,alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte,för hans brinnande vrede. 27Ty så säger Herren:Hela landet skall bli en ödemark,men jag skall inte göra helt slut på det. 28Därför sörjer jorden,och himlen ovanför mörknar,ty vad jag har talat och beslutatskall jag inte ångra eller ta tillbaka. 29För larmet av ryttare och bågskyttartar hela staden till flykten.Man ger sig in i skogssnårenoch upp bland klipporna.Alla städer är övergivna,ingen människa bor i dem mer. 30Du ödelagda, vad vill du göra?Om du än klär dig i scharlakanoch pryder dig med smycken av guld,om du än gör dina ögon stora med smink,så gör du dig vacker förgäves.Dina älskare föraktar dig,de står efter ditt liv. 31Ty jag hör rop som från en barnaföderska,ångestrop som från en förstföderska.Det är dottern Sions röst.Hon flämtar, hon räcker ut sina händer:"O, ve mig!Mitt liv tynar bort inför mördare."