1Detta är det ord som kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Nofs och Patros område. Han sade: 2"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem 3på grund av den ondska de bedrev. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. 4Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar. 5Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. 6Därför vällde min förbittring och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag. 7Och nu säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. 8Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bosätta er där. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. 9Har ni glömt den ondska som era fäder bedrev och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur bedrev i Juda land och på Jerusalems gator? 10Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder. 11Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. 12Jag skall gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De skall alla förgås. I Egypten skall de falla. Genom svärd och hunger skall de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skall de dö. De skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära. 13Jag skall straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, hunger och pest. 14Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där skall ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen skall komma tillbaka dit utom några få som flyr dit." 15Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: 16"Vi vill inte höra på dig när det gäller det som du har talat till oss i Herrens namn, 17utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. 19Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne." 20Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade givit honom detta svar. Han sade: 21"Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det? 22Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag. 23Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag." 24Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: "Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land. 25Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem! 26Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land skall mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren, Herren lever. 27Ty jag skall vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land skall gå under genom svärd och hunger till dess att det är slut med dem. 28Några få som undkommer svärdet skall få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så skall alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras. 29Detta skall för er vara tecknet på att jag skall straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni skall förstå att mina ord om er skall gå i fullbordan till er olycka. 30Så säger Herren: Se, jag skall utlämna farao Hofra, kungen i Egypten, till hans fiender och till de män som står efter hans liv, liksom jag har utlämnat Sidkia, Juda kung, till Nebukadressar, den babyloniske kungen, som var hans fiende och som stod efter hans liv."