1Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken. 2Om Egypten.Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och som blev slagen av Nebukadressar, kungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. 3Gör i ordning små och stora sköldaroch ryck fram till strid. 4Spänn för hästarna, sitt upp på springarnaoch ställ upp er med hjälmarna på.Gör spjuten blanka, kläd er i pansar. 5Vad ser jag?De är förfärade, de viker tillbaka,deras hjältar blir slagna och flyrutan att vända sig om.Det är skräck från alla håll,säger Herren. 6Inte ens den snabbaste kan fly,inte ens hjälten kan komma undan.Norrut, vid floden Eufrat,där stapplar de och faller. 7Vem är det som stiger upp som Nilfloden,likt strömmar av framvällande vatten? 8Det är Egypten som stiger upp som Nilfloden,likt strömmar av framvällande vatten.Han säger: "Jag vill stiga upp och övertäcka landet,jag vill förstöra städerna och dem som bor i dem." 9Drag dit upp, ni hästar,storma fram, ni vagnar.Drag ut, ni hjältar,nubier och puteer, rustade med sköldar,och ludeer, rustade med bågar som de spänner. 10Detta är Herrens, Herren Sebaots dag,en hämndens dag då han hämnas på sina motståndare.Svärdet frossar sig mätt,det dricker sig rusigt av deras blod.Ty detta är ett slaktoffer åt Herren, Herren Sebaoti Nordlandet vid floden Eufrat. 11Drag upp till Gilead och hämta balsam,du jungfru, Egyptens dotter.Men förgäves har du skaffat dig läkemedel i mängd.Du kan inte helas. 12Hednafolken har hört om din skam,och dina klagorop uppfyller jorden,ty den ene hjälten snavar på den andreoch tillsammans faller de båda. 13Detta är det ord som Herren talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, kungen i Babel, skulle komma och besegra Egypten: 14Förkunna i Egypten och låt det höras i Migdol,ja, låt det höras i Nof och även i Tachpanches,och säg: "Träd fram och gör dig beredd,ty svärdet frossar runt omkring dig." 15Varför är dina hjältar slagna till marken?De kunde inte hålla stånd,ty Herren stötte bort dem. 16Han kom många att vackla,och de föll, den ene över den andre, och ropade:"Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folkoch till landet där vi föddes,undan det härjande svärdet." 17Man ropar där:"Farao, Egyptens kung, är bara ett buller!Han har försummat sin tid." 18Så sant jag lever, säger Konungen -Herren Sebaot är hans namn.Som Tabor bland bergen,som Karmel vid havet skall han komma. 19Gör er beredda för landsflykt,ni dotter Egyptens invånare.Ty Nof skall bli en ödemarkoch brännas ner så att ingen kan bo där. 20En skön kviga är Egypten,men en broms kommer farande norrifrån. 21Också legosoldaterna i landetliknar gödda kalvar,de vänder alla om.Alla flyr de, ty de kan inte stå emot.Deras ofärds dag har kommit över dem,tiden för deras straff är inne. 22Hon väser likt en orm som ringlar i väg,ty med vapenmakt drar de fram,och med yxor kommer de över henne,som gällde det att hugga ved. 23De fäller hennes skog, säger Herren,ty den är ogenomtränglig.Fler är de än gräshoppor,de kan inte räknas. 24På skam kommer Egyptens dotter,hon utlämnas åt folket från norr. 25Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall straffa Amon från No, liksom farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, ja, både farao och dem som förlitar sig på honom. 26Jag skall överlämna dem till de män som står efter deras liv, till den babyloniske kungen Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter skall landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren. 27Så frukta inte,du min tjänare Jakob,och var inte förskräckt, du Israel,ty se, jag skall rädda dig ur det avlägsna landetoch dina barn ur deras fångenskaps land.Jakob skall vända tillbaka och leva i lugn och ro,och ingen skall förskräcka honom. 28Frukta inte, du min tjänare Jakob, säger Herren,ty jag är med dig.Jag skall göra slut på alla de hednafolktill vilka jag har drivit dig bort.Men dig skall jag inte göra slut på,dock skall jag straffa dig rättvist,ty helt ostraffad kan jag inte lämna dig.