1Om Moab.Så säger Herren Sebaot,Israels Gud:Ve över Nebo, ty det har ödelagts!Kirjatajim har kommit på skam och intagits,fästet har kommit på skam och ligger krossat. 2Moab prisas inte längre.I Hesbon smider man onda planer mot det:"Kom, låt oss göra slut på det,så att det inte mer är ett folk."Också du, Madmen, skall tystas,svärdet skall förfölja dig. 3Klagorop hörs från Horonajim,förödelse och stor förstörelse. 4Moab är krossat,högljutt klagar barnen där. 5Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,och på vägen ner till Horonajimhörs ångestfulla klagorop över förstörelsen. 6Fly, rädda era livoch bli som en buske i öknen! 7Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatterskall också du intagas.Och Kemosh skall gå i fångenskapoch hans präster och furstar med honom. 8Ödeläggaren skall drabba varje stad,och ingen stad skall komma undan.Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde,så som Herren har sagt. 9Ge Moab vingar,ty flygande måste han fly.Hans städer skall bli öde,och ingen skall bo i dem. 10Förbannad är den som försumligt utför Herrens verk,förbannad vare den somtvekar att bloda ner sitt svärd! 11I säkerhet har Moab levt från sin ungdom,han har legat i ro som vin på sin bottensats.Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat,inte vandrat bort i fångenskap.Därför har han kvar sin smak,och hans luktsinne har inte förändrats. 12Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på. 14Hur kan ni säga:"Vi är hjältar och tappra män i striden"? 15Moab skall ödeläggas,dess städer gå upp i rökoch dess utvalda unga mänstiga ner för att slaktas.Så säger Konungen,Herren Sebaot är hans namn. 16Moabs undergång är nära,hans olycka jagar fram med hast. 17Ha medlidande med honom,alla ni som bor omkring honom,alla ni som känner hans namn.Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran,den härliga staven!" 18Stig ner från din härlighetoch sätt dig på torra marken,du dotter Dibons folk.Ty den som ödelägger Moab drar upp mot digoch förstör dina fästen. 19Ställ dig vid vägen och se dig omkring,du som bor i Aroer.Fråga honom som flyroch henne som kommit undan,säg: "Vad har hänt?" 20Moab har kommit på skam,det är krossat,jämra er och ropa.Berätta vid Arnonatt Moab är ödelagt. 21Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära. 25Avhugget är Moabs hornoch hans arm är sönderbruten,säger Herren. 26Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom? 28Överge städernaoch bygg bo i klippan,ni Moabs invånare.Gör som duvansom bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor. 29Vi har hört om Moabs högmod,hans gränslöst stora högfärd,hans stolthet, högmod och överlägsenhetoch hans hjärtas förhävelse. 30Jag känner hans fräckhet, säger Herren,hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt. 31Därför jämrar jag mig för Moabs skulloch klagar över hela Moab.Över Kir-Heres män må man sucka 32Mer än Jaeser gråter,gråter jag över dig, du Sibmas vinstock.Dina rankor gick över havetoch nådde till Jaesers hav.Mitt i din sommar och din vinbärgninghar ödeläggaren slagit ner. 33Glädjen och jublet har tagits bortfrån de bördiga fälten och från Moabs land.På vinet i pressarna har jag gjort slut,man trampar inte längre vin under glädjerop,rop hörs men inte glädjerop. 34Från Hesbon hörs rop ända till Eleale,ända till Jahas höjer man sin röstoch från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia,ty också Nimrims vatten har blivit torr mark. 35Jag skall i Moab göra slut på demsom bär fram offer på offerhöjdenoch tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren. 36Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat. 37Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.På alla händer finns ristningaroch omkring höfterna bär de säcktyg. 38På alla Moabs tak och på dess torghörs endast dödsklagan,ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl,säger Herren. 39Hur nerbruten är han inte,hur jämrar de sig inte!Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel!Moab blir ett åtlöje och en skräckför alla dem som bor omkring honom. 40Ty så säger Herren:Se, som en örn svävar han fram,han breder ut sina vingar över Moab. 41Keriot intas,fästena erövras.Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagensom hjärtat hos en kvinna i barnsnöd. 42Moab skall förgörasså att det inte mer är ett folk,ty mot Herren har man förhävt sig. 43Skräck, fallgropar och fällorväntar er, ni Moabs invånare,säger Herren. 44Den som flyr från skräckenstörtar i fallgropen,och den som kommer upp ur fallgropenfastnar i fällan.Ty jag skall låta ett hemsökelsens årdrabba Moab, säger Herren. 45I Hesbons skugga stannar de,det är slut med flyktingarnas kraft.Ty eld gick ut från Hesbon,en låga från Sichon.Den förtärde Moabs sida,hjässan på stridslarmets söner. 46Ve dig Moab!Förlorat är Kemosh folk.Ty dina söner har tagits till fånga,dina döttrar har förts bort i fångenskap. 47Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap,säger Herren.Så långt domen över Moab.