1Så säger Herren:Se, jag skall uppväckaen ödeläggande andemot Babel och mot Leb-Kamajs invånare. 2Jag skall sända skördemän mot Babel,och de skall rensa bort dess invånare och ödelägga landet.Från alla sidor skall de komma emot det på olyckans dag. 3Skyttar skall spänna sina bågarmot dem som där spänner bågeoch mot dem som där bröstar sig i sitt pansar.Skona inte de unga männen,förgör hela dess här! 4Slagna män skall då falla i kaldeernas landoch genomborrade män på deras gator. 5Ty Israel och Juda är inte änkorövergivna av sin Gud,av Herren Sebaot,fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige. 6Fly ut ur Babel!Var och en må rädda sitt liv,så att ni inte går under genom dess missgärning.Ty detta är för Herren en hämndens tiddå han vedergäller Babel vad det har gjort. 7En gyllene bägare var Babel i Herrens hand,den gjorde hela jorden drucken.Av dess vin drack hednafolken,därför blev de från vettet. 8Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats.Jämra er över det!Hämta balsam för dess plåga,kanske kan det helas. 9"Vi har försökt att bota Babel,men det har inte kunnat botas.Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land.Ty dess straffdom räcker upp till himlen,den når ända upp till skyarna. 10Herren har låtit vår rättfärdighet gå fram.Kom, låt oss berätta i Sion om Herrens, vår Guds, verk." 11Vässa pilarna, fatta sköldarna!Herren har uppväckt de mediska kungarnas ande,hans avsikt är att lägga Babel i ruiner.Det är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel. 12Res upp ett baner mot Babels murar!Håll sträng bevakning,ställ ut vakter,lägg bakhåll!Ty Herren har fattat sitt beslut,och han utför vad han har talat mot Babels invånare. 13Du som bor vid stora vattenoch är så rik på skatter,ditt slut har nu kommit,din girighets mått är fyllt. 14Herren Sebaot har svurit vid sig själv:Sannerligen, jag skall fylla dig med människorså talrika som gräshoppor,och de skall höja segerrop mot dig. 15Han har skapat jorden genom sin kraft,han har grundat världen genom sin vishet,och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen. 16När han låter sin röst hörasdå brusar himlens vatten,då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.Han gör blixtar åt regnetoch för vinden ut ur dess förvaringsrum. 17Alla människor står då som dårar, utan förstånd.Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,ingen ande är i dem. 18Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.När straffet kommer över dem förgås de. 19Sådan är inte han som är Jakobs del.Han är den som har format alltoch sin arvedels stam.Herren Sebaot är hans namn. 20Min hammare är du, mitt stridsvapen.Med dig krossar jag hednafolk,med dig fördärvar jag riken, 21med dig krossar jag häst och ryttare,med dig krossar jag vagn och kusk, 22med dig krossar jag man och kvinna,med dig krossar jag gammal och ung,med dig krossar jag yngling och jungfru 23med dig krossar jag herden och hans hjord,med dig krossar jag bonden och hans oxar,med dig krossar jag ståthållare och styresmän. 24Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger Herren. 27Res upp ett baner på jorden,blås i horn bland hednafolken,förbered hednafolk till strid mot det,båda upp riken mot det,Ararats, Minnis och Askenas.Välj ut en härförare mot det,drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor. 28Förbered hednafolk till strid mot det:Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstaroch hela det land som lyder under deras välde. 29Då skälver jorden och bävar,ty Herrens planer mot Babel fullbordas:att göra Babels land till en ödemark, utan invånare. 30Babels hjältar upphör att strida,de sitter stilla i sina fästen.Deras styrka har försvunnit,de har blivit som kvinnor.Man har tänt eld på Babels boningar,och dess bommar är sönderbrutna. 31Löpare möter löpare,den ene budbäraren korsar den andres vägför att meddela kungen i Babelatt hela hans stad har intagits, 32att vadställena har erövrats,att dammarna är uppbrända i eldoch stridsmännen står skräckslagna. 33Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:Dottern Babel är som en tröskplats,när man just har trampat till den.Ännu en liten tid, och skördetiden är inne. 34Han har slukat mig och tillintetgjort mig,Nebukadressar, kungen i Babel.Han har gjort mig till ett tomt kärl,lik en drake har han svalt mig,han har fyllt sin buk med mina läckerheteroch drivit bort mig. 35"Må det våld som har drabbat mig och mitt köttkomma över Babel",säger kvinnan som bor i Sion."Må mitt blod komma över Kaldeens invånare",säger Jerusalem. 36Därför säger Herren så:Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd.Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut, 37och Babel skall bli en stenhög,ett tillhåll för schakaler,till häpnad och förakt.Ingen skall bo där. 38Alla ryter de nu som lejon,de morrar som lejonungar. 39Men när de är som mest upptändaskall jag ordna ett gästabud för dem.Jag skall göra dem druckna så att de jublar,och så skall de somna in i en evig sömnoch aldrig mer vakna upp, säger Herren. 40Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm,som baggar och bockar. 41Hur har inte Sesak blivit intaget,det som var hela jordens berömmelse har erövrats!Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna! 42Havet steg upp över Babel,de brusande böljorna täckte över det. 43Så förvandlades dess städer till en ödemark,ett torrt land och en öken,ett land där ingen boroch där ingen människa går fram. 44Jag skall straffa Bel i Babeloch dra ut ur hans gap vad han har slukat.Hednafolken skall inte mer strömma till honom,också Babels murar skall falla. 45Drag ut därifrån, mitt folk.Var och en må rädda sitt livundan Herrens brinnande vrede. 46Var inte försagda i era hjärtanoch frukta inte för de rykten som hörs i landet,även om ett rykte kommer det ena åretoch ett nytt rykte nästa år,även om våld råder på jordenoch härskare står mot härskare. 47Ty se, dagar skall kommadå jag skall straffa Babels avgudaroch då hela dess land skall stå med skamoch alla bli slagna därinne. 48Då skall de jubla över Babel,himmel och jord och allt som finns där,ty norrifrån kommer härjarna över det.säger Herren. 49På grund av dem som i Israel har dräpts,måste Babel falla,så som dräpta över hela jordenhar fallit för Babels skull. 50Ni som räddat er undan svärdet,ge er av, stanna inte!Kom ihåg Herren i fjärran landoch låt Jerusalem vara i era hjärtan! 51Vi står här med skam, vi blir hånade.Blygsel täcker vårt ansikte,ty främlingar har trängt in ide heliga platserna i Herrens hus. 52Se, därför skall dagar komma, säger Herren,då jag skall döma Babels avgudaroch i hela dess land skall slagna män jämra sig. 53Även om Babel steg upp till himlenoch gjorde sin befästning hög och ointaglig,så skulle ändå plundrare från mig nå dit,säger Herren. 54Klagorop hörs från Babeloch stor förödelse från kaldeernas land. 55Ty Herren ödelägger Babeloch gör slut på det stora larmet därinne.Deras vågor brusar som stora vatten,dånet av dem ljuder högt. 56Ty över Babel kommer en som ödelägger,och hjältarna där tas till fånga,deras bågar bryts sönder.Herren är en vedergällningens Gud,han lönar till fullo. 57Jag skall göra dem druckna,Babels furstar och visa,dess ståthållare, styresmän och hjältar.De skall somna in i en evig sömnoch aldrig mer vakna upp, säger Konungen.Herren Sebaot är hans namn. 58Så säger Herren Sebaot:Babels breda murar skall i grund rivas ner,och de höga portarna skall brännas upp i eld.Så mödar sig folken för intetoch folkslagen arbetar sig tröttaför det som blir lågornas rov." 59Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen kvartermästare. 60Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62Och du skall säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid. 63Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under."Här slutar Jeremias ord.