1Fly bort från Jerusalem,ni Benjamins barn!Blås i hornet i Tekoa,res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!Ty en olycka hotar från norrmed stor förödelse. 2Jag vill ödelägga dotter Sion,den vackra och bortskämda. 3Herdar skall komma över henne med sina hjordar.De skall slå upp sina tält runt omkring henneoch beta av, var och en sitt stycke. 4Rusta er till strid mot henne!"Kom låt oss dra upp vid middagstid!Men ve oss, dagen går mot sitt slutoch kvällens skuggor förlängs. 5Kom, låt oss dra upp om nattenoch förstöra hennes palats." 6Ty så säger Herren Sebaot:Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!Detta är staden som skall straffas.Den är full av förtryck. 7Som en källa låter vatten välla fram,så låter den sin ondska välla ut.Om våld och förödelse hör man där,sår och slag är alltid inför mina ögon. 8Låt varna dig, Jerusalem,så att jag inte vänder mig ifrån digoch gör dig till en ödemark,till ett land där ingen bor. 9Så säger Herren Sebaot:En efterskörd, som på en vinstock,skall man bärga på kvarlevan av Israel.Räck på nytt ut din hand,som när man plockar druvor från rankorna. 10Till vem skall jag talaoch för vem skall jag vittna, så att de hör?Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra.Herrens ord föraktas bland dem,de vill inte veta av det. 11Därför är jag fylld av Herrens vrede,jag orkar inte hålla den tillbaka.Töm ut den över barnen på gatanoch över alla unga män där de samlas.Både man och kvinna skall drabbas,också den gamle och den som fyllt sina dagars mått. 12Främlingar skall ta över deras hus,deras åkrar och hustrur,ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,säger Herren. 13Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.Både profet och präst,alla handlar de lögnaktigt. 14De tar det lätt med att hela mitt folks skadaoch säger: "Allt står väl till, allt står väl till".Men allt står inte väl till. 15De skall stå där med skam,ty de har bedrivit avskyvärda ting.Ändå känner de ingen skamoch förstår inte att blygas.Därför skall de falla bland dem som faller.När tiden kommer att jag skall straffa dem,skall de komma på fall, säger Herren. 16Så säger Herren:"Ställ er vid vägarna och spana,fråga efter de urgamla stigarna.Fråga efter den goda vägenoch vandra på den,så skall ni finna ro för era själar."Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den." 17När jag satte väktare över er och sade:"Lyssna till ljudet från hornet", svarade de:"Vi vill inte lyssna." 18Hör därför, ni hednafolk,lägg noga märke till, du menighet,vad som sker bland dem. 19Hör du jord:Se, jag skall låta olycka drabba detta folk,frukten av deras tankar,eftersom de inte har lyssnat på mina ordutan har förkastat min lag. 20Vad bryr jag mig om rökelseäven om den kommer från Saba,eller om bästa kalmus från fjärran land?Era brännoffer har jag inte behag tilloch era slaktoffer tycker jag inte om. 21Därför säger Herren så:Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk,och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla,grannar och vänner förgås. 22Så säger Herren:Se, ett folk kommer från landet i norr,ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände. 23De bär båge och lans,de är grymma och skoningslösa.Deras röst är som havets dån,och på sina hästar rider de fram,rustade som kämpar till stridmot dig, du dotter Sion. 24Vi har hört ryktet om demvåra händer sjunker ner,ängslan griper oss,ångest som hos en barnaföderska. 25Gå inte ut på öppna fältetoch vandra ej på vägen,ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor. 26Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg,rulla dig i aska,höj sorgesång som efter ende sonenoch håll bitter dödsklagan.Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss. 27Jag har satt dig att pröva mitt folkoch gjort dig till en fast borg,för att du skall lära känna och pröva deras vandel. 28Alla är de förhärdade upprorsmakare,som går med förtal,de är som koppar och järn.Alla handlar de fördärvligt. 29Blåsbälgen pustar,men ur elden kommer bara bly.All ytterligare rening är förgäves,de onda kan inte avlägsnas. 30"Förkastat silver" kallar man dem,ty Herren har förkastat dem.