1Då tog Sofar från Naama till orda och sade: 2Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagtoch en sådan mångordig man få rätt? 3Skall ditt tomma prat få män att tiga,skall du håna utan att någon får dig att skämmas? 4Du säger: "Min undervisning är ren,och utan fläck är jag inför dina ögon". 5Om ändå Gud ville talaoch öppna sin mun mot dig, 6uppenbara för dig visdomens hemligheter,ty han äger förstånd i dubbelt mått.Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd. 7Kan du utforska Guds djuphet?Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet? 8Hög som himlen är den - vad kan du göra?Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå? 9Dess längd sträcker sig längre än jorden,och bredden överträffar havet. 10Om han far fram och fängslar någon,och kallar till doms - vem kan hindra honom? 11Ty han känner lögnens mänoch ser ondskan,skulle han inte bry sig om det? 12Om en dåre kan få förstånddå kan en vildåsna födas till människa. 13Om du rätt bereder ditt hjärtaoch sträcker ut dina händer till honom, 14om du skaffar undan dina händers fördärvoch ej låter orättfärdighet bo i dina tält, 15då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,du står trygg och har inget att frukta. 16Ty du skall glömma ditt elände,minnas det likt bortrunnet vatten. 17Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset,och mörkret skall vara som morgonljuset. 18Du skall vara trygg, ty det finns hopp.Du skall se dig omkring och trygg gå till vila. 19Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig,och många skall söka vinna din gunst. 20Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort,för dem skall ingen tillflykt finnas,deras hopp skall vara att få ge upp andan.