1Då tog Elifas från Teman till orda och sade: 2Skall en vis man tala så i vädretoch fylla sitt bröst med östanvind? 3Skall han försvara sin sak med värdelöst tal,med ord till ingen nytta? 4Ja, du gör gudsfruktan om intetoch hindrar andakt inför Gud. 5Ty din synd lägger orden i din mun,och du väljer listigt tal. 6Din egen mun dömer dig, inte jag,dina egna läppar vittnar emot dig. 7Var du den första människa som föddes?Blev du till innan höjderna fanns? 8Var du åhörare i Guds hemliga råd?Har du bemäktigat dig visheten? 9Vad vet du som vi inte vet?Vad förstår du som vi inte förstår? 10Både gråhårsman och åldring finns ibland oss,mycket äldre än din far. 11Är Guds tröst ej nog för dig,de milda ord som talas till dig? 12Varför leds du bort av ditt hjärtaoch varför gnistrar dina ögon? 13Ty du vänder din ande mot Gudoch öser ut ord ur din mun. 14Vad är en människa, att hon skulle vara ren,att en av kvinna född skulle vara rättfärdig? 15Gud kan inte lita på sina heliga,inför hans ögon är inte himlarna rena, 16hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad,en människa som dricker orättfärdighet som vatten! 17Lyssna, jag vill säga dig något,det som jag har sett vill jag berätta, 18vad visa män har kungjort från sina fäder och inte förtigit, 19från dem som ensamma fick landetutan att någon främling trängde in bland dem: 20Den ogudaktige plågas av ångest i alla sina dagar,en våldsverkares år är räknade. 21Skräckröster ljuder i hans öron.I hans trygghet kommer förhärjaren över honom. 22Han har inget hopp om räddning ur mörkret,svärdet är bestämt för honom. 23Han irrar efter bröd och undrar var det finns.Han vet att mörkrets dag är nära. 24Ångest och nöd förskräcker honom,de slår ner honom likt en kung rustad till strid. 25Ty mot Gud har han lyft sin hand,mot den Allsmäktige handlar han övermodigt. 26Med styv nacke stormar han mot honom,väl skyddad bakom sina sköldar. 27Han har täckt sitt ansikte med fetmaoch hans midja sväller av fett. 28Han bosätter sig i ödelagda städer,i hus där man ej kan bo,ty de är bestämda till ruiner. 29Han blir ej rik,hans välstånd skall ej bestå,hans skördar skall ej luta tungt mot marken. 30Han kan inte fly undan mörkret,hans rotskott skall förtorka av hetta,han skall förgås genom Guds muns anda. 31Han må inte bedra sig och lita på tomhet,ty tomhet skall bli hans lön. 32I förtid skall hans mått bli fyllt,och hans kronaskall ej grönska mer. 33Han skall tappa sina omogna druvor likt en vinstock,fälla sina blommor likt ett olivträd. 34Ty den gudlöses hus blir ofruktsamt,och eld förtär husen där mutor tas. 35De går havande med elände och föder fördärv,deras moderliv alstrar förvillelse.