1Då tog Bildad från Sua till orda och sade: 2Hur länge skall ni lägga snaror med ord?Kom till förstånd, sedan kan vi tala. 3Varför räknas vi som djuroch betraktas som dumma i era ögon? 4Du som i vrede söndersliter din själ,skall jorden bli öde för din skulleller klippan flyttas från sin plats? 5Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slocknaoch lågan av hans eld inte ge något sken. 6Ljuset i hans tält skall bli mörktoch lampan slockna för honom. 7Hans väldiga steg skall bli kortare,hans egna rådslag fälla honom. 8Hans fötter leder honom till nätet,han vandrar mot snaran. 9Snaran griper honom om hälen,fällan håller honom fast. 10Ett rep har dolts för honom på marken,en fälla är lagd på stigen. 11Skräck möter honom från alla håll,och jagar honom i hälarna. 12Olyckan hungrar efter honom,hemsökelsen står redo att fälla honom. 13Sjukdom äter upp hans hud,dödens förstfödde uppslukar hans lemmar. 14Han rycks bort från sitt trygga tältoch drivs i väg till fasornas kung. 15I hans tält får främlingar bo,svavel strös över hans boning. 16Hans rötter förtorkas nertill,hans grenar vissnar upptill. 17Hans minne utplånas från jorden,hans namn nämns inte på vägarna. 18Han drivs från ljuset till mörkretoch jagas bort från världen. 19Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,ingen överlevande finns i hans hus. 20De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag,de som bor i öst skälver av fasa. 21Ja, så går det den orättfärdiges hem,så går det den plats där man ej känner Gud.