1Job fortsatte sin framställning. Han sade: 2Så sant Gud lever,han som har undanhållit mig min rätt,han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ: 3Så länge min ande är i migoch Guds livsande i min näsa, 4skall mina läppar ej tala orättfärdigheteller min tunga tala svek. 5Aldrig kommer jag att ge er rätt,till min död vidhåller jag min oskuld. 6Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte.Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar. 7Må min fiende stå som ogudaktig,min motståndare som orättfärdig. 8Ty vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av,när Gud tar hans själ? 9Kommer Gud att höra hans ropnär nöd kommer över honom? 10Kan han glädja sig över den Allsmäktige?Kan han alltid åkalla Gud? 11Jag vill undervisa er om Guds hand,den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja. 12Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni då med tomt prat? 13Detta är den ogudaktiges lott hos Gud,den arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige: 14Om hans barn blir många, skall de falla för svärd,hans avkomlingar får ej tillräckligt med bröd. 15De som undkommer skall dö av pestoch deras änkor skall inte begråta dem. 16Även om han samlar silver som stoftoch lägger kläder på hög som lera, 17så är det de rättfärdiga som klär sig i det han har lagt på hög,och silvret får de oskyldiga dela. 18Som en mal bygger han sitt hus,likt ett skjul som väktaren gör åt sig. 19Rik går han till sängs,men det sker aldrig mer,när han öppnar sina ögon är allt borta. 20Fasorna griper honom likt vattenmassor,stormen rycker bort honom om natten. 21Östanvinden lyfter honom, och han är borta,den sveper i väg honom från hans plats. 22Utan förskoning vräker den sig mot honom,för dess kraft försöker han fly. 23Den klappar sina händer mot honomoch visslar åt honom från hans plats.