1Vid sådant bävar mitt hjärtaoch slår häftigt i mitt bröst. 2Lyssna noga till dundret från hans röst,till dånet som går ut från hans mun. 3Han sänder ut det över hela himlen,sina blixtar till jordens ändar. 4Efteråt ryter dånet,han dundrar med sin väldiga röst,och på blixtarna spar han ejdå han låter sin röst höras. 5Gud dundrar underbart med sin röst,han gör stora och outgrundliga ting. 6Snön befaller han: "Fall ner till jorden!",och regnet: "Fall tunga skurar av regn!" 7På alla människors händer sätter han ett insegel,så att alla skall lära känna hans gärningar. 8Vilddjuren drar då in i sina gömslen,de blir kvar i sina hålor. 9Stormen kommer från sin kammare,och med nordanvinden följer köld. 10Gud sänder frost med sin andedräkt,och de vida vattnen fryser till. 11Han lastar skyarna med vätaoch sprider sina åskmoln vida omkring. 12De driver i alla riktningar efter hans rådslutoch utför allt vad han befaller dem på jordens yta. 13Han låter dem komma för att straffaeller för att gagna hans landeller för att visa hans godhet. 14Lyssna till detta, du Job,stanna och ge akt på Guds under! 15Förstår du hur Gud styr democh hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram? 16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,den Allvises underverk, 17hur dina kläder blir hetanär marken blir stilla under sunnanvinden? 18Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,fast som en spegel av gjuten metall? 19Lär oss vad vi skall säga till honom,för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något. 20Skall det kungöras för honom att jag vill tala?Ingen begär väl att bli uppslukad? 21Men inte kan någon nu se på ljuset,strålande som det är i skyarna,sedan vinden har gått fram och renat dem. 22Från norr kommer en glans av guld,ett fruktansvärt majestät omger Gud. 23Den Allsmäktige kan vi ej finna,han är upphöjd i kraft och dom.Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet. 24Därför fruktar människorna honom.Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.