1Sedan tog Bildad från Sua till orda och sade: 2Hur länge skall du tala så?Orden från din mun är som en väldig storm. 3Kan Gud kränka rättvisan,kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten? 4Om dina barn har syndat mot honom,då ger han dem i deras synders våld. 5Men om du söker Gudoch ber den Allsmäktige om förbarmande, 6om du är ren och rättsinnig,då skall han vaka över digoch göra din rättfärdighets boning trygg. 7Om än din början är ringa,skall du till sist bli mycket stor. 8Fråga gångna släktledoch ta vara på fädernas erfarenhet. 9Ty vi själva är från i går och vet inget,en skugga är våra dagar på jorden. 10Men de skall undervisa och berätta för digoch delge ord från sina hjärtan. 11Kan papyrus växa där marken inte är sank,skjuter vassen upp där det inte finns vatten? 12Medan den står grön och oskurenvissnar den före allt annat gräs. 13Så går det alla som glömmer Gud.Den gudlöses hopp kan inte bestå, 14ty hans tillförsikt är bräckligoch hans förtröstan som spindelns nät. 15Han förlitar sig på sitt hus, men det håller inte,han klamrar sig fast vid det, men det kommer inte att bestå. 16Han frodas i solens sken,hans skott sträcker sig ut över trädgården. 17Hans rötter slingrar sig kring stenröset,ett hus av sten har han i sikte. 18När han rycks bort från sin plats,förnekar den honom: "Jag har aldrig sett dig." 19Ja, detta är den glädje han får av sin färd,och ur mullen växer andra upp. 20Gud förkastar inte den oskyldige,inte heller håller han de onda vid handen. 21Vänta till dess han fyller din mun med skrattoch dina läppar med jubel. 22De som hatar dig skall kläs i skam,och de ogudaktigas tält skall inte mer finnas till.