1När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes 2- men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte - 3lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen. 4Han måste då ta vägen genom Samarien 5och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. 7Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka." 8Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna. - 10Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." 11Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" 13Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." 15Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten." 16Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit!" 17Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant." 19Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." 21Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 25Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." 26Jesus sade till henne: "Det Är Jag, den som talar med dig." 27Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 29"Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." 30Då gick de ut ur staden och kom till honom. 31Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." 32Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?" 34Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. 37Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete." 39Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." 40När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41Och många fler kom till tro på grund av hans ord, 42och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare." 43Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen. 44Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt. 45När han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där. 46Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 47När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden. 48Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." 49Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!" 50Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. 51Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde. 52Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." 53Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj kom till tro. 54Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.