1Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn. 2Josua sände från Jeriko i väg några män till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: "Gå dit upp och bespeja landet." Männen gav sig i väg och bespejade Ai. 3När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: "Allt folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att att gå dit, för de är inte många." 4Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai. 5Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten. 6Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, 7och Josua sade: "O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?" 10Och Herren svarade Josua: "Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. 13Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. 15Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel." 16Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad. 17När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. 18När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19Då sade Josua till Akan: "Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig." 20Akan svarade Josua: "Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: 21Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst." 22Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. 23De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. 25Och Josua sade: "Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig." Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. 26Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.