1Kom ihåg, Herre,vad som skett med oss,skåda ner och se hur vi föraktas. 2Vår arvedel har blivit främlingars egendom,våra hus är i främmande hand. 3Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far,våra mödrar är som änkor. 4Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten,för pengar får vi vår egen ved. 5Våra förföljare är oss i hälarna.Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila. 6Vi har räckt ut vår hand till Egyptenoch till Assyrien för att få bröd att mätta oss med. 7Våra fäder har syndat, de finns inte mer.Vi måste bära deras missgärningar. 8Slavar härskar över oss,ingen finns som befriar oss ur deras hand. 9Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd,bärgar det undan öknens svärd. 10Vår hud är glödande som en ugn,febersjuk av hunger. 11De våldtog kvinnor i Sion,jungfrur i Juda städer. 12Furstarna blev hängda av dem,de äldre hedrade man inte. 13Unga män måste bära på kvarnstenar,pojkar dignade under bördor av ved. 14De gamla sitter inte längre i porten,de unga har upphört med sin musik. 15Glädjen är borta från vårt hjärta,vår dans är förvandlad till sorg. 16Kronan har fallit från vårt huvud.Ve oss, att vi syndade så! 17Därför har också vårt hjärta blivit sjuktoch därför är våra ögon förmörkade. 18Sions berg ligger ödeoch rävar strövar omkring på det. 19Du, Herre, förblir för evigt,din tron från släkte till släkte. 20Varför skulle du glömma oss för alltid,överge oss till evig tid? 21Tag oss till dig på nytt, Herre,så att vi kan vända åter.Förnya våra dagar så att de blir som förr, 22om du inte helt har förkastat oss.Du har varit mycket vred på oss.