1Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning. 8Du skall räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. 9Då skall du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta hornet ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda över hela ert land. 10Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt. 11Ett jubelår skall detta femtionde år vara för er. Då skall ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och ni skall inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar. 12Ty det är ett jubelår, heligt skall det vara för er. Av markens egen avkastning skall ni få er föda. 13Under ett sådant jubelår skall var och en av er återvända till sin arvedel. 14Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, skall ni inte göra varandra orätt. 15Efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa och efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig. 16Ju fler åren är, desto högre pris skall du betala, och ju färre de är, desto lägre pris skall du betala. Ty det är ett visst antal grödor han säljer till dig. 17Ni skall inte göra varandra orätt, du skall frukta din Gud. Ty jag är Herren, er Gud. 18Ni skall följa mina stadgar och mina lagar skall ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. 19Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. 20Om ni frågar: "Vad skall vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?" 21så må ni veta att jag skall befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. 22Och ännu när ni sår under det åttonde året, skall ni ha av den gamla grödan att äta. Ända till dess grödan har kommit in på det nionde året, skall ni ha gammal säd att äta. 23När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. 25Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, skall hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. 26Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, 27skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han skall så återvända till sin egendom. 28Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, skall det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall återvända till sin arvedel. 29Om någon säljer ett hus i en stad, som är omgiven av murar, skall han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. 30Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått, skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det skall då inte frånträdas på jubelåret. 31Men hus i byar som inte är omgivna av murar skall räknas till landets åkermark. De skall kunna återlösas, och på jubelåret skall de frånträdas. 32Angående leviternas städer skall leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. 33Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom, skall det frånträdas på jubelåret, ty husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. 34Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får inte säljas, ty det är deras eviga arvedel. 35Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud. 39Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. 43Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud. 44Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 45Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom. 46Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet. 47Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.