1Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, 2enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. 3Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, 4för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. 5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 8En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, 9fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. 11Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. 13Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. 16Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 17Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett." 18Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." 19Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. 20Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne." 21Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. 22När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. 23Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. 24Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: 25"Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor." 26I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." 29Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. 30Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. 31Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. 33Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." 34Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". 35Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. 36Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. 37Ty för Gud är ingenting omöjligt." 38Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. 39Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd 40och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. 41När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande 42och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. 45Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse." 46Då sade Maria:"Min själ prisar Herren, 47och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. 48Ty han har sett till sintjänarinnas ringhet.Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig. 49Stora ting har den Mäktigegjort med migoch heligt är hans namn. 50Hans barmhärtighet vararfrån släkte till släkteöver dem som fruktar honom. 51Han har utfört väldiga gärningar med sin arm.Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. 52Härskare har han störtatfrån deras troner,och ringa män har han upphöjt. 53Hungriga har han mättatmed sitt goda,och rika har han skickattomhänta bort. 54Han har tagit sig ansin tjänare Israeloch tänkt på att visasin barmhärtighet 55mot Abraham och hans barn,till evig tid,efter sitt löfte till våra fäder." 56Maria stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen. 57För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son. 58När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. 59På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men hans mor svarade: "Nej, han skall heta Johannes." 61De sade då till henne: "I din släkt finns det ingen som har det namnet." 62Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. 63Då bad han om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förundrade sig. 64Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom. 67Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade: 68"Välsignad är Herren,Israels Gud,som har besökt och återlöstsitt folk. 69Han har upprättat åt ossett frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt, 70så som han för länge sedanhade lovatgenom sina heliga profeters mun. 71Han har frälst ossfrån våra fienderoch från deras hand som hatar oss. 72Han har visat barmhärtighetmot våra fäderoch tänkt på sitt heliga förbund, 73enligt den ed han gavvår fader Abraham, 74att vi, frälsta ur vårafienders hand,skulle få tjäna honomutan fruktan, 75i helighet och rättfärdighetinför honom under allavåra dagar. 76Och du, barn, skall kallasden Högstes profet.Ty du skall gå före Herrenoch bana väg för honom 77och ge hans folk kunskapom frälsning,att deras synder är förlåtna 78för vår Guds innerligakärleks skull.I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, 79för att ljus skall skina över demsom sitter i mörkeroch dödsskuggaoch styra våra fötter in påfridens väg." 80Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.