1Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus. 2Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung." 3Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 4Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." 5Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit." 6När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen. 7Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna. 8När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken. 9Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus. 12Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem. 13Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 14och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för. 15Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden. 16Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 17Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" - 18Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. - 19Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus. 20Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!" 21För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom." 22Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. 23Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. 24Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville. 25När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. 26En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. 27Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 28Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. 29Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! 30Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?" 31Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. 32Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 33Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 34Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde." 35Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin 36och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." 37Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung." 38En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" 39Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? 40Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." 41Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 42Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." 43Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. 44Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. 45Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta gav han upp andan. 46Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." 47Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. 48Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta. 49Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 50som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 51Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 52Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 53Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja. 54De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 55Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.