1Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade. 2Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" 3Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?" 4De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig." 5Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 6Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. 7Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, 8och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. 9Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt." 10När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott." 13Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. 15Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 16Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. 17När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" 18Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 19Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor." 20Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." 21Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." 22Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket. 23Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!" 24Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" 27Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt." 28Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." 29Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull 30utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. 31Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första." 32De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: 33"Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. 34Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå." 35Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." 36Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" 37De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra." 38Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" 39De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. 40Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för." 41När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes. 42Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. 43Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 44och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. 45Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." 46De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. 47Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 48Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" 49Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig." 50Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, 51och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" 52Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.