1När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. 3Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det." 4De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. 5Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" 6Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. 7De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. 9Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" 11Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv. 12När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. 13På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid? 14Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar. 15De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 16och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. 17Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 18När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 19Så snart det blev kväll lämnade han staden. 20När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." 22Jesus svarade dem: "Tro på Gud! 23Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. 24Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. 25Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser." 26De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 27och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" 28Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 29Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!" 30De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 31Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 32De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."