1En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. 3Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram." 4Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg. 5Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk. 6Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna om att röja honom ur vägen. 7Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen, 8Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde. 9Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan. 10Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son." 12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var. 13Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika 15och de skulle ha makt att driva ut onda andar. 16Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - 18vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom. 20Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta. 21När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet. 22Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna." 23Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. 27Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. 28Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. 29Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30De hade ju sagt att han hade en oren ande. 31Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. 32Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." 33Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" 34Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder! 35Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."