1Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer? 3Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom. 4Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj." 5Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. 6Och han förundrade sig över deras otro.Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade. 7Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet. 9Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader. 10Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem." 12De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem. 14Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. 15En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. 16När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått." 17Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, 18men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru." 19Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, 20eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom. 21Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. 22Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." 23Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." 24Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." 26Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. 27Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. 28Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. 29Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav. 30Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket. 31Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 32Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva. 33Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem. 34När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt. 35Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent. 36Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?" 38Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar." 39Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag. 40De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick. 42Och alla åt och blev mätta. 43Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla. 44Det var fem tusen män som hade ätit. 45Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket. 46Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be. 47På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem, 49men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek. 50Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda." 51Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad, 52ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda. 53De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där. 54Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus. 55Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var. 56Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.