1Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. 2De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - 3Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. 4Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - 5Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" 6Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. 8Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar." 9Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. 10Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. 11Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva, 12då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. 13Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni." 14Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: 15Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne." 16När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. 17Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 18eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. 19Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. 20Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, 21äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. 22Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren." 23Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. 24En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 25Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 26Jesus sade till henne: "Låt barnen först få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." 28Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." 29Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut. 30Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. 31Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. 32Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga 33och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig! 34Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart. 35Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. 36Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."