1Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: 2"Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter." 3Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? 4Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud." 10Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! 11Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne." 12Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?" 13Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. 14Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen." 15Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss." 16Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga? 17Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet? 18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 20Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren." 21Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. 22Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." 24Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad. 29Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud. 32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen." 33Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?" 34Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar." 35Då befallde han folket att slå sig ner på marken. 36Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. 38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.