1I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" 2Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. 5Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. 6Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. 7Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 8Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. 10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte. 11Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse? 12Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse. 13Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad. 14Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 15Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 16Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 17Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 18Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. 19Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." 20Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" 21Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 22Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 23När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. 24Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 25Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 26Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld. 27Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 28Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 29Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 30När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 31Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 32Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 33Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 34Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."