1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. 3Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." 4Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: 5Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. 6Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! 10Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" 11Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen." 12Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor 13och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 14På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. 15När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda 16och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"? 17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade. 18När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig. 19Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet. 20När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" 21Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske. 22Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror." 23Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?" 24Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? 26Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet." 27Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta." 28"Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. 30Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. 31Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom. 33Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 34När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen. 35Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. 36Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem. 37Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 38Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom. 40När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?" 41De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid." 42Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? 43Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." 45Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. 46De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.