1Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. 2De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus, landshövdingen. 3Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så." 5Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. 6Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- åkern till begravningsplats för främlingar. 8Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern. 9Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, 10och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig. 11Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?" 14Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad. 15Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade. 16Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas. 17När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?" 18Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom. 19Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull." 20Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. 21När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas". 22Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 24Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det." 25Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn." 26Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas. 27Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom. 28De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, 29vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!" 30Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas. 32På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors. 33Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats - 34gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 36Sedan satt de där och vaktade honom. 37Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung." 38Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" 41Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42"Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." 44På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom. 45Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 46Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" 47Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." 48En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. 49De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom." 50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 54När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son." 55Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner. 57När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge. 58Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den. 59Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven. 62Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. 64Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." 65Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan." 66De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.