1Ve dem som tänker ut fördärvoch på sin bädd planläggerdet som är ont.Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket,om det står i deras makt. 2De har begär till åkrar och roffar dem åt sig,till hus och lägger beslag på dem.De använder våld mot människor och hus,mot en man och hans egendom. 3Därför säger Herren så:Se, jag tänker ut ont mot detta släkte.Ni skall inte kunna dra er hals ur detoch ni skall inte gå så stolta,ty det blir en ond tid. 4På den dagenskall man stämma upp en nidvisa över eroch klaga i en klagosång.Man skall säga:"Vi är i grund förstörda.Mitt folks arvslott ändrar han.O, att han skulle rycka den ifrån mig,åt förrädare ger han våra åkrar." 5Därför kommer det inte att hos dig finnas någonsom får spänna mätsnöre över en jordlotti Herrens församling. 6"Sluta predika", så predikar de."Om sådant får man inte predika,skall aldrig smädelserna ta slut!" 7Är det så du talar, du Jakobs hus?Har Herrens Ande varit otålig?Har hans gärningar visat något sådant?Är inte mina ord godamot den som lever rättfärdigt? 8Men sedan en tid har mitt folkrest sig upp som en fiende.Ni sliter manteln av demsom går trygga på vägenoch inte vill veta av någon strid. 9Mitt folks kvinnor driver ni utfrån de hem där de har sin glädje.Från deras barntar ni min härlighet för alltid. 10Stå upp och gå er väg,här har ni ingen viloplats.Orenheten drar er i fördärvet,i fruktansvärt fördärv. 11Om någon skulle kommamed tomt prat, svek och lögnoch säga: "Jag kan profetera för digom vin och starka drycker",då skulle han passa som profetför detta folk. 12Jag skall församla dig,Jakob, ja, hela ditt folk.Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel,jag skall föra dem tillsammanssom fåren till fållan,som en hjord till dess betesmark,så att det uppstår ett sorl av människor. 13En som banar väg drar ut framför dem,de bryter sig igenom och tågar fram,genom porten vandrar de ut.Deras kung tågar framför dem,Herren går i spetsen för dem.