1När kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga. 2Då gav Israel ett löfte till Herren: "Om du ger detta folk i min hand, skall jag ge deras städer till spillo." 3Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de gav dem och deras städer till spillo. Och platsen fick namnet Horma. 4De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. 5Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!" 6Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. 7Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket. 8Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." 9Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva. 10Israels barn bröt upp och slog läger i Obot. 11Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut. 12Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal. 13Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. 14Därför heter det i 'Boken om Herrens krig':"Vaheb i Sufa,och Arnons bäckravin, 15och bäckravinens sidor,som går ner till Ars bosättningoch lutar sig mot Moabs gräns." 16Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: "Samla folket så skall jag ge dem vatten." 17Då sjöng Israel denna sång:"Flöda, du brunn!Sjung om den! 18Brunnen som hövdingar grävde,som folkets främste grävde utmed spiran, med sina stavar."Från öknen drog de till Mattana, 19från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot, 20från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken. 21Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga: 22"Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område." 23Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. 24Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst. 25Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter. 26Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. 27Därför säger skalderna:"Kom till Hesbon!Bygg och befäst Sichons stad! 28Ty eld gick ut från Hesbon,en låga från Sichons stad.Den förtärde Ar i Moab,herrarna på Arnons höjder. 29Ve dig, Moab!Förlorat är du, Kemosh folk!Han lät sina söner bli flyktingaroch sina döttrar gå i fångenskap,till amoreernas kung, Sichon. 30Vi sköt ner dem.Förlorat var Hesbon,ända till Dibon.Vi härjade ända till Nofa,som når till Medeba." 31Så bosatte sig Israel i amoreernas land. 32Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. 33Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei. 34Men Herren sade till Mose: "Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon." 35Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.