1Som snö om sommarenoch regn vid skördetiden,så passar inte heller ära för en dåre. 2Som sparven far sin kos och svalan flyger bort,så far en grundlös förbannelse förbi. 3Piskan för hästen, betslet för åsnanoch riset för dårars rygg! 4Svara inte dåren efter hans oförnuft,så att du inte själv blir honom lik. 5Svara dåren efter hans oförnuft,annars anser han sig vara vis. 6Den som sänder bud med en dåre,hugger fötterna av sig och får dricka våld. 7Kraftlösa är den lames ben,så också ordspråk i dårars mun. 8Som att binda fast stenen vid slunganär det att ge en dåre ära. 9Som en törntagg i en drucken mans handär ett ordspråk i dårars mun. 10Som en bågskytt som sårar alla,är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi. 11Lik en hund som vänder om till sina spyor,är en dåre som upprepar sin dårskap. 12Ser du en man som är vis i egna ögon,då finns mer hopp om dåren än om honom. 13Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen,ett lejon på gatorna." 14Dörren vänder sig på sina gångjärn,den late vänder sig i sin säng. 15Den late sticker handen i skålenmen ids ej föra den tillbaka till munnen. 16Den late tycker sig vara visareän sju som ger förståndiga svar. 17Lik en som griper en hund i öronenär den som i förbifarten lägger sig i andras gräl. 18Lik en galning som slungar utbrandfacklor, pilar och död, 19är den som bedrar sin nästaoch sedan säger: "Jag skämtade bara." 20När veden tar slut slocknar elden,när baktalaren är borta upphör trätan. 21Som kol krävs för glöd och ved för eld,så underblåses kiv av en trätgirig man. 22Baktalarens ord är som läckerheter,de tränger ner i människans inre. 23Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärlär kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat. 24Den som är hatisk förställer sitt tal,i sitt hjärta bär han på svek. 25Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte,sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta. 26Hatet kan döljas med list,men hans ondska blir uppenbar i församlingen. 27Den som gräver en grop faller själv däri,den som vältrar undan en sten får den över sig. 28En falsk tunga hatar dem som skadas av den,en smickrande mun vållar fördärv.