1Min son, tag vara på mina ordoch göm mina bud inom dig. 2Håll mina bud, så får du leva,bevara min undervisning som din ögonsten. 3Bind dem om dina fingrar,skriv dem på ditt hjärtas tavla. 4Säg till visheten: "Du är min syster"och kalla insikten din förtrogna. 5De skall bevara dig för den främmande kvinnan,för din nästas hustru som talar hala ord. 6Ty genom fönstret i mitt hustittade jag ut genom gallret. 7Då såg jag bland de oförståndiga,bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett. 8Han gick över gatan vid hörnet där hon boddeoch styrde sina steg mot hennes hus 9i skymningen vid dagens slut,när nattmörkret föll på. 10Då kom en kvinna honom till mötes,klädd som en sköka och med dolda avsikter. 11Rastlös och lättsinnig var hon,hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma. 12Än var hon på gatan, än på torgen,vid varje gathörn stod hon på lur. 13Hon grep tag i honom och kysste honomoch sade till honom med fräck uppsyn: 14"Gemenskapsoffer har jag burit fram,i dag har jag infriat mina löften. 15Därför gick jag ut för att möta dig,jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig. 16Jag har bäddat min säng med sköna täcken,med brokigt linne från Egypten. 17Jag har bestrött min bäddmed myrra, aloe och kanel. 18Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen,njuta tillsammans av kärlekens fröjder. 19Ty min man är inte hemma,han har rest långt bort. 20Han tog pengarna med sig,först när det blir fullmåne kommer han hem." 21Så förleder hon honom med mycket fagert tal,med hala läppar förför hon honom. 22Han följer genast efter henne,lik oxen som går för att slaktas,lik en fånge som skall straffas för sin dårskap, 23till dess en pil genomborrar hans lever.Han liknar fågeln som skyndar till snaranutan att förstå att det gäller livet. 24Så hör mig nu, ni barn,ge akt på mina ord. 25Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar,förirra dig inte in på hennes stigar. 26Ty många slagna är fällda av henne,talrika är hennes offer. 27Genom hennes hus går dödsrikets vägar,de för ner till dödens kamrar.