1Tacka Herren, ty han är god,ty hans nåd varar i evighet. 2Så säger Herrens återlösta,de som han har återlöst från fiendens hand, 3de som han har församlat från länderna,från öster och väster,från norr och söder. 4De irrade omkring i öknen på öde stigar,de fann ingen plats där de kunde bo. 5De var hungriga och törstiga,deras liv tynade bort. 6Men de ropade till Herren i sin nödoch han räddade dem ur deras trångmål. 7Han ledde dem på den rätta vägen,så att de kom till en stad där de kunde bo. 8Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn, 9ty han stillade själens törstoch mättade själens hunger med sitt goda. 10De satt i mörker och dödsskugga,fångna i elände och järnbojor, 11ty de hade varit upproriska mot Guds ordoch föraktat den Högstes råd. 12Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,de kom på fall och hade ingen hjälpare. 13Men de ropade till Herren i sin nödoch han frälste dem ur deras trångmål. 14Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,han slet sönder deras bojor. 15Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn, 16ty han krossade kopparportaroch bröt sönder järnbommar. 17De var dåraktiga och blev plågadeför sin upproriskhet och synd. 18De kände avsky för all matoch var nära dödens portar. 19Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frälste dem ur deras trångmål. 20Han sände sitt ord och botade democh räddade dem från undergång. 21Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn. 22Må de offra lovets offeroch förkunna hans verk med jubel. 23De som for ut på havet med skeppoch drev handel på stora vatten, 24de såg Herrens gärningaroch hans under i havets djup. 25Han talade, och en stormvind uppstodså att havets vågor gick höga. 26De for upp mot himlenoch ner i djupen,så att de miste modet i sin olycka. 27De raglade och stapplade som druckna,det var förbi med all deras vishet. 28Men de ropade till Herren i sin nödoch han förde dem ut ur deras trångmål. 29Han stillade stormenoch böljorna omkring dem tystnade. 30De gladdes över att det blev stilla,och han förde dem till den hamn dit de ville. 31Må de tacka Herren för hans nåd,för hans underbara gärningar mot människors barn, 32må de upphöja honom i folkets församlingoch prisa honom där de äldste sitter. 33Han gjorde strömmar till öken,källsprång till torr mark 34och bördigt land till salthedför dess invånares ondskas skull. 35Han gjorde öknen till en vattenrik sjöoch torrt land till källsprång. 36Han lät de hungriga slå sig ner däroch bygga en stad där de kunde bo. 37De besådde åkraroch planterade vingårdarsom gav riklig skörd. 38Han välsignade dem,och de blev mycket talrika.Han lät ej deras boskap minska i antal. 39När de blev färreoch tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer, 40utgöt han förakt över furstarnaoch lät dem irra omkringi en ödemark utan vägar. 41Han upphöjde den fattige ur eländetoch förökade deras familjer som hjordar. 42De rättrådiga ser det och gläder sig,och all ondska måste tiga. 43Den som är vis må lägga märke till dettaoch tänka på Herrens nådegärningar.