1För sångmästaren, en psalm av David.Min lovsångs Gud, tig inte, 2ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun,har de öppnat mot mig,de har talat mot mig med lögnaktig tunga. 3Med hatfulla ord har de omringat mig,utan orsak har de börjat strid mot mig. 4Som svar på min kärlek anklagar de mig,men jag ber för dem. 5De lönar gott med ontoch min kärlek med hat. 6Sätt en ogudaktig man över honom,låt en åklagare stå på hans högra sida. 7När han ställs inför rätta må han dömas skyldig,och hans bön bli till synd. 8Må hans dagar bli fåoch en annan överta hans ämbete. 9Må hans barn bli faderlösaoch hans hustru änka. 10Må hans barn alltid irra omkring och tiggaoch söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem. 11Må ockraren få allt han äger i sin snaraoch främlingar plundra hans egendom. 12Må ingen visa honom barmhärtighetoch ingen förbarma sig över hans faderlösa. 13Må hans efterkommande bli utrotadeoch hans namn utplånat i nästa släktled. 14Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför Herrenoch må hans mors synd ej bli utplånad. 15Må de alltid finnas inför Herren,må minnet av dem utrotas från jorden. 16Ty han tänkte inte på att vara barmhärtigutan förföljde den som var betryckt och fattigoch den som hade ett bedrövat hjärta,för att döda dem. 17Han älskade förbannelse,och den kom över honom.Han ville inte ha välsignelse,och den blev fjärran ifrån honom. 18Han tog på sig förbannelse som en klädnad,och den trängde in i hans inre som vatten,och som olja in i hans ben. 19Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,som ett bälte att alltid spänna om sig. 20Må detta vara mina motståndares lön från Herren,deras som talar ont mot mig. 21Men du, Herre Herre, hjälp migför ditt namns skull!Rädda mig, ty din nåd är god. 22Jag är betryckt och fattig,mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst. 23Jag försvinner som skuggan om kvällen,jag skakas bort som gräshoppor. 24Mina knän vacklar av fasta,min kropp förlorar sitt hull. 25Jag har blivit till åtlöje för dem,när de ser mig skakar de på huvudet. 26Hjälp mig, Herre, min Gud!Fräls mig enligt din nåd, 27så att de förstår att detta är din hand,att du, Herre, har gjort det. 28De förbannar, men du välsignar.Reser de sig upp, kommer de på skam,men din tjänare gläder sig. 29Låt mina motståndare bli klädda i vanäraoch svepta i skam som i en mantel. 30Jag vill storligen tacka Herren med min mun,mitt ibland många vill jag prisa honom. 31Ty han står på den fattiges högra sidaför att frälsa honom från dem som dömer honom.