1En vallfartssång.Tänk, Herre, på David,på allt han fick utstå, 2han som svor Herren en edoch gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob: 3"Jag skall inte gå in i min hyddaoch inte lägga mig på min bädd, 4jag skall inte unna mina ögon sömneller mina ögonlock slummer, 5förrän jag har funnit en plats åt Herren,en boning åt den Starke i Jakob." 6Vi hörde det i Efrata,vi fick veta det i skogsbygden. 7Låt oss gå in i hans boningoch tillbe vid hans fotapall. 8Stå upp, Herre, och kom till din viloplats,du och din makts ark. 9Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet,och dina fromma skall jubla. 10För din tjänare Davids skullmå du inte visa bort din smorde. 11Herren har svurit David en ed,en sann ed som han ej skall ta tillbaka:"Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron. 12Om dina barn håller mitt förbundoch mitt vittnesbörd som jag skall lära dem,då skall också deras barnfå sitta på din tron till evig tid." 13Ty Herren har utvalt Sion,där vill han ha sin boning. 14"Detta är min viloplats till evig tid.Här skall jag bo, och hit längtar jag. 15Sions förråd skall jag rikligt välsigna,de fattiga skall jag mätta med bröd. 16Prästerna skall jag klä i frälsning,och de fromma skall jubla högt. 17Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,jag har tillrett en lampa åt min smorde. 18Hans fiender skall jag klä i skam,men på honom skall hans krona glänsa."