1Vid Babels floderdär satt vi och grät,när vi tänkte på Sion. 2I pilträden som fanns därhängde vi upp våra harpor. 3Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.De som plågade oss bad oss vara glada:"Sjung för oss en av Sions sånger!" 4Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sångi främmande land? 5Om jag glömmer dig, Jerusalem,må min högra hand glömma att spela. 6Min tunga må fastna i gommenom jag inte tänker på dig,om jag inte låter Jerusalemvara min högsta glädje. 7Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,hur de ropade: "Riv ner, riv nerända till grunden!" 8Du Babels dotter, dömd till undergång,salig är den som får vedergälla digför allt vad du har gjort oss. 9Salig är den som griper dina späda barnoch krossar dem mot klippan.