1Av David.Herren är mitt ljus och min frälsning,för vem skulle jag frukta?Herren är mitt försvar,för vem skulle jag vara rädd? 2När de onda kommer emot migoch vill uppsluka mig,mina motståndare och fiender,då skall de själva stappla och falla. 3Om en här belägrar migfruktar ej mitt hjärta.Om krig bryter ut mot migär jag ändå trygg. 4Ett har jag begärt av Herren,det längtar jag efter:Att få bo i Herrens husi alla mitt livs dagarför att se Herrens ljuvlighetoch betrakta hans tempel. 5Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.Han beskyddar mig i sin boning,han för mig upp på klippan. 6Nu kan mitt huvud höja sigöver mina fiender runt omkring mig.Jag vill offra jublets offer i hans hydda,jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom. 7Hör, Herre!Jag höjer min röst och ropar,var mig nådig och svara mig. 8Mitt hjärta tänker på ditt ord:"Sök mitt ansikte!"Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag, 9dölj inte ditt ansikte för mig.Driv inte bort din tjänare i vrede,du som har varit min hjälp.Släpp mig inte, överge mig inte,du, min frälsnings Gud. 10Om än min far och mor överger mig,tar Herren emot mig. 11Visa mig, Herre, din väg,led mig på en jämn stigför mina förföljares skull. 12Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld. 13Jag är viss om att få se Herrens godheti de levandes land. 14Hoppas på Herren,var stark och frimodig i ditt hjärta,ja, vänta på Herren!