1En psalm av David. En bön. 2Herre, straffa mig inte i din vrede,tukta mig inte i din vredesglöd. 3Ty dina pilar har träffat mig,din hand har drabbat mig. 4Inget helt finns på min kroppför din vredes skull,inget friskt finns i mina benför min synds skull. 5Min syndaskuld går mig över huvudet,den tynger mig som en tung börda. 6Mina sår stinker och flyterför min dårskaps skull. 7Jag går krokig och mycket böjd,hela dagen går jag sörjande. 8Mina höfter är fulla av brand,inget helt finns på min kropp. 9Jag är maktlös och helt sönderslagen,jag klagar i mitt hjärtas oro. 10Herre, du känner all min längtan,mina suckar är ej dolda för dig. 11Mitt hjärta slår häftigt,min kraft har övergivit mig.Mina ögons ljus, också det är borta. 12Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,mina närmaste stannar på avstånd. 13De som står efter mitt liv lägger ut snaror,de som söker min olycka talar om min undergång.Hela tiden tänker de på svek. 14Men jag är lik en döv som inte hör,lik en stum som inte öppnar sin mun. 15Jag är lik en man som inte hör,som ej öppnar sin mun till svar. 16Men jag väntar på dig, Herre,du skall svara, Herre, min Gud. 17Jag tänker: Må de inte få glädjas över migeller förhäva sig över mig när min fot vacklar. 18Ty jag är nära att falla,jag känner alltid min smärta. 19Jag bekänner min skuldoch sörjer över min synd. 20Mina fiender lever och är mäktiga,många är de som hatar mig utan orsak. 21De som lönar gott med ont står mig emotdärför att jag strävar efter det goda. 22Överge mig inte, Herre,min Gud, var inte långt ifrån mig!Skynda till min hjälp,Herre, du min frälsning!