1För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David. 2Lyssna, Gud, till min bön,dölj dig inte när jag ber om nåd. 3Hör på mig och svara mig!I mitt bekymmer är jag utan rooch måste klaga, 4när fienden ropar,när den ogudaktige skriar.Ty de vältrar ondska över mig,i sin vrede förföljer de mig. 5Mitt hjärta ängslas i mitt bröst,dödens fasor faller över mig. 6Fruktan och bävan drabbar mig,förfäran lamslår mig. 7Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan!Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo. 8Långt bort skulle jag fly,jag skulle bosätta mig i öknen. Sela. 9Jag skulle skynda mig att söka skyddundan stormvind och oväder. 10Förvirra dem, Herre,gör deras tungor oense,ty våld och strid ser jag i staden. 11Dag och natt går de omkring den,uppe på dess murar.Ondska och olycka råder därinne. 12Den är full av fördärv,förtryck och svek viker ej från dess torg. 13Det är inte en fiende som hånar mig,det kunde jag stå ut med.Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig,för honom kunde jag gömma mig. 14Men det är du, min jämlike,min vän och förtrogne - 15vi som levde i ljuvlig förtrolighet,vi som gick till Guds hus i högtidsskaran. 16Låt döden komma över dem,låt dem fara levande ner i dödsriket,ty ondska råder i deras boning,i deras hjärta. 17Men jag ropar till Gud,och Herren skall frälsa mig. 18Afton, morgon och middagvill jag sucka och klaga,och han skall höra min röst. 19Han friköper min själ och ger den fridså att de inte kan komma mig nära,ty de är många som står mig emot. 20Gud skall höra mig och förödmjuka dem,han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela.Ty de ändrar sig inte,de fruktar inte Gud. 21Den mannen bär hand på sina vänner,han bryter sitt förbund. 22Orden i hans mun är halare än smör,men stridslust fyller hans hjärta.Hans ord är lenare än olja,ändå är de dragna svärd. 23Kasta din börda på Herren,han skall uppehålla dig.Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.Du Gud skall störta dem neri fördärvets grop.De blodtörstiga och falskaskall inte nå sin halva ålder.Men jag förtröstar på dig.