1För sångmästaren, en psalm av David, en sång. 2Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,till dig får man infria löften. 3Du som hör bön,till dig kommer alla människor. 4Syndiga gärningar är mig övermäktiga,du är den som sonar våra överträdelser. 5Salig är den som du utväljeroch låter komma dig nära,han får bo i dina gårdar.Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,det heliga i ditt tempel. 6Du bönhör oss i rättfärdighetmed gärningar som väcker förundran,du, vår frälsnings Gud,som är en tillflykt för alla jordens ändaroch för havet i fjärran. 7Du gör bergen fasta genom din kraft,du är rustad med makt. 8Du stillar havens brus,deras böljors brus och folkens larm. 9De som bor vid jordens ändarhäpnar för dina tecken,österland och västerland uppfyller du med jubel. 10Du tar dig an jorden och vattnar den,du gör den mycket rik.Guds källa har vatten till fyllest.Du skaffar säd åt människorna,när du så bereder jorden. 11Dess fåror vattnar duoch jämnar det som är upplöjt.Med regnskurar mjukar du upp jordenoch välsignar det som växer på den. 12Du kröner året med ditt goda,dina fotspår dryper av fetma. 13Betesmarkerna i öknen dryper,höjderna klär sig i glädje.Ängarna är fulla av hjordar,dalarna är täckta med säd.Man höjer jubelrop och sjunger.