1En sång av Asaf.Gud, varför har du förkastat oss för alltid?Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord? 2Tänk på din menighetsom du förvärvade för länge sedan,som du återlöste till att vara din arvedel.Tänk på Sions berg, där du har din boning. 3Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder.Allt i helgedomen har fienden förstört. 4Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss,de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken. 5Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog. 6Alla snidade verk har de förstörtmed yxa och bila. 7De har satt eld på din helgedom,ända till grunden har de orenat ditt namns boning. 8De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet. 9Våra tecken ser vi inte,ingen profet finns kvaroch ingen av oss vet hur länge det varar. 10Hur länge, Gud, skall fienden smädaoch ständigt förakta ditt namn? 11Varför håller du tillbaka din hand,din högra hand?Drag fram den ur din barm och förgör dem! 12Gud, sedan urminnes tid är du min konung,du som utför frälsningsverk på jorden. 13Det var du som delade havet genom din makt,du krossade drakarnas huvuden på vattnet. 14Det var du som bröt sönder Leviatans huvudenoch gav honom till mat åt öknens skaror. 15Det var du som lät källa och bäck bryta fram,det var du som lät starka strömmar torka ut. 16Din är dagen, din är också natten,det är du som har skapat ljuset och solen. 17Det är du som har fastställt jordens alla gränser.Sommar och vinter har du skapat. 18Herre, tänk på hur fienden smädar,hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. 19Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ,glöm inte för alltid dina betrycktas liv! 20Tänk på förbundet,ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen. 21Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,låt den fattige och behövande prisa ditt namn. 22Stå upp, Gud, och för din talan!Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren. 23Glöm inte bort dina ovänners rop,larmet som ständigt hörs från dina motståndare.