1En sång, en psalm av Asaf. 2Gud, var inte tyst,tig inte och var inte stilla, Gud! 3Ty se, dina fiender larmar,och de som hatar dig lyfter huvudet. 4Mot ditt folk har de onda planer,de rådslår mot dem som du beskyddar. 5De säger: "Kom, vi utrotar dem,så att de inte mer är ett folkoch så att ingen mer tänker på Israels namn!" 6I enighet rådslår de med varandra,de sluter förbund mot dig: 7Edoms tält och ismaeliterna,Moab och hagariterna, 8Gebal, Ammon och Amalek,filisteerna och de som bor i Tyrus. 9Assur har också slutit sig till dem,han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela. 10Gör med dem som du gjorde med Midjan,som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck, 11dem som förgjordes vid En-Doroch blev till gödsel på marken. 12Låt det gå deras stormänsom det gick Oreb och Seeb,och alla deras furstarsom det gick Seba och Salmunna, 13eftersom de säger: "Guds betesmarker vill vi erövra." 14Min Gud, låt dem bli som virvlande löv,som strå för vinden. 15Som elden förtär skogoch lågan svedjer berg, 16så skall du förfölja dem med ditt oväderoch förskräcka dem med din storm. 17Täck deras ansikten med skamså att de söker ditt namn, Herre. 18De skall komma på skam och förskräckas till evig tid,de skall komma på skam och gå under.De skall veta att endast du bär namnet " Herren ", den Högste över hela jorden.