1För sångmästaren, till Gittit, en psalm av Koras söner. 2Hur ljuvliga är ej dina boningar,Herre Sebaot! 3Min själ längtar och trängtarefter Herrens gårdar,min själ och min kropp jublarmot levande Gud. 4Ty sparven har funnit ett husoch svalan ett bo åt sig,där hon kan lägga sina ungar:dina altaren, Herre Sebaot,min konung och min Gud. 5Saliga är de som bor i ditt hus,de lovar dig ständigt. Sela. 6Saliga är de människor som har sin styrka i dig,de som har dina vägar i sitt hjärta. 7När de vandrar genom tåredalengör de den rik på källor,och höstregnet höljer den med välsignelser. 8De går från kraft till kraft,de träder fram inför Gud på Sion. 9Herre Gud Sebaot, hör min bön,lyssna, du Jakobs Gud! Sela. 10Gud, se vår sköld,ge akt på din smordes ansikte! 11En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra.Jag vill hellre vakta dörren i min Guds husän vistas i de ogudaktigas boningar. 12Ty Herren Gud är sol och sköld,Herren ger nåd och ära.Han vägrar inte dem något gottsom vandrar i fullkomlighet.Herre Sebaot,salig är den människa som förtröstar på dig.