1För sångmästaren, till mutlabbén. En psalm av David. 2Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta,jag vill förkunna alla dina under. 3Jag vill vara glad och jubla i dig,jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. 4Ty mina fiender viker tillbaka,de faller och går under inför ditt ansikte. 5Du har hävdat min rätt och fört min talan,du sitter på din tron som en rättfärdig domare. 6Du har straffat hednafolkoch förgjort ogudaktiga,deras namn har du utplånat för evigt. 7Fienderna är borta, utrotade för alltid.Deras städer har du omstörtat,minnet av dem har du utplånat. 8Herren regerar i evighet,sin tron har han gjort till ett domarsäte. 9Han skall döma världen med rättfärdighet,skipa rätt bland folken med rättvisa. 10Herren är en borg för den förtryckte,en borg i nödens tider. 11De som känner ditt namn förtröstar på dig,ty du överger inte dem som söker dig, Herre. 12Lovsjung Herren som bor i Sion,förkunna hans gärningar bland folken. 13Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,han glömmer ej de betrycktas klagorop. 14Var mig nådig, Herre.Se hur jag plågas av dem som hatar mig,du som lyfter mig upp från dödens portar, 15för att jag skall förkunna allt ditt lovoch i dottern Sions portar jubla över din frälsning. 16Hednafolk har sjunkit neri den grav de grävde,i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad. 17Herren har gjort sig känd,han har hållit dom.Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar.Higgajón. Sela. 18De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,alla hednafolk som glömmer Gud. 19Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt. 20Stå upp, Herre, låt inte människor få makten,låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.Låt fruktan komma över dem, Herre,låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.