1En bön av gudsmannen Mose.Herre, du har varit vår tillflyktfrån släkte till släkte. 2Innan bergen blev tilloch du skapade jorden och världen,ja, från evighet till evighet är du, Gud. 3Du låter människorna vända åter till stoft,du säger: "Vänd åter, ni människors barn!" 4Ty tusen år är i dina ögonsom den dag som förgick i går,de är som en nattväkt. 5Du sköljer dem bort, de är som en sömn.Om morgonen liknar de gräset som frodas. 6Om morgonen gror det och blomstrar,om aftonen vissnar det och blir torrt. 7Vi går under genom din vrede,genom din förbittring förskräcks vi. 8Du ställer våra missgärningar inför dig,våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus. 9Alla våra dagar försvinner genom din harm,vi slutar våra år som en suck. 10Vårt liv varar sjuttio åreller åttio, om krafterna räcker.När det är som bäst är det möda och bekymmer.Snart är det förbi, vi flyger bort. 11Vem känner din vredes maktoch din harm, så att han fruktar dig? 12Lär oss inse att våra dagar är räknade,så att vi får visa hjärtan. 13Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du?Förbarma dig över dina tjänare! 14Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,så att vi får jubla och vara gladai alla våra dagar. 15Gläd oss lika många dagarsom du har plågat oss,lika många år som vi har sett olycka. 16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänareoch din härlighet över deras barn. 17Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.Ge framgång åt våra händers verk,ja, åt våra händers verk må du ge framgång.