1Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. 3Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. 5Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. 6Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar. 7En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10Och jag hörde en stark röst i himlen säga:"Nu har frälsningen och makten och riketblivit vår Guds och väldet hans Smordes.Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad,han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. 11De övervann honom genom Lammets blodoch genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högtatt de drog sig undan döden. 12Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit nertill er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort." 13När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. 14Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. 15Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. 16Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. 17I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet.