1Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har. 4De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan. 5De fick inte rätt att döda dem men väl att plåga dem i fem månader, och den plågan var som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6I de dagarna kommer människorna att söka döden men inte finna den. De skall önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 7Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. På huvudet hade de något som liknade kransar av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. 8De hade hår som kvinnor, tänder som lejon 9och bröstharnesk som såg ut att vara av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar, som stormar fram till strid. 10De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. 11Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. 12Det första veropet är över. Se, efter det kommer två andra. 13Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud. 14Den sade till den sjätte ängeln, han som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar, som är bundna vid den stora floden Eufrat." 15Då släpptes de fyra änglarna lösa, de som för den timmen, den dagen, den månaden och det året stod rustade för att döda en tredjedel av människorna. 16Antalet män i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal. 17Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstharnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras mun kom eld och rök och svavel. 18Av dessa tre plågor, elden, röken och svavlet som kom ur deras mun, dödades tredjedelen av människorna. 19Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svans. Deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada. 20De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå. 21Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder.